Kritikerrosade Rickards får sig en ..... av Mathé.

Så var det äntligen dags, med ny årsgång, nytt folk och ny inredning öppnade Rickards krubb och nubb återigen upp sina dörrar för ännu ett härligt och fartfyllt studentfirande. Givetvis var Mathé med sällskap på plats, partysuget var på topp och benen levde sina egna liv ute på dansgolvet.

Jag har på order från chefsredaktör Jakob Gustavsson fått i uppdrag att bedöma festen i allmänhet och Rickards som krog i synnerhet.

Hur som haver, här kommer rapporten;

Fredagen den 13 Mars, 2009 - En dag att minnas.

Uppladdning

Dagen börjar med ett högst oväntat inträffande, klockan 05:44 trillar ett SMS ner i min inkorg. Vad är detta? Vem tusan skickar ett SMS klockan 05:44 till mig?

Isabelle Fogelberg, tydligen. "Godmorgon", skriver hon. Jag undrar såklart vad sjutton hon håller på med, men inser snabbt att detta är en fråga om hämnd. Det är inget försök till vänlighet, meddelandets enda syfte är provokativt. Hon vill väcka mig, i den djupaste delen av min skönhetssömn.

Jag hade under gårdagen råkat väcka henne under kvällen. Klockan 22.15... Oj, jävlar, är klockan redan så mycket? svarade jag med viss sympati och en hel del skuldkänslor.

Att återinsomna var inga större problem, men det var psykiskt viktigt. Jag hade gått förlorande ur en duell jag aldrig ens velat delta i. När jag två timmar senare vaknade upp, denna gång på riktigt, tog det inte lång tid innan ännu ett meddelande dimper ner.

Isabelle Fogelberg, 2009-03-13, 08:31
Vaken?

Hon är sur. Det märks. Ett genuint hat. Mot mig. Jag hade råkat väcka henne. En gång. Klockan 22.15.

Jag satt en lång stund och funderade, dels på livet men främst på hur jag skulle åtgärda denna problematik. Sedan slog det mig att klockan hade slagit 09.00, nio minuter kvar, sedan går tåget. Tiden var knapp, frukosten ännu inte uppäten. Borsta tänderna? 30 sekunders borstande, listerine och sedan tuggummi - bättre än ingenting.

Lyckligtvis hade jag även "råkat" väcka min syster dessförinnan, och skjutsen dit var därför ett faktum.

Klockan 09:25 anländer jag till min arbetsplats, redo för nya utmaningar. Därefter händer inte mycket, ja, det brukar bli så under morgonen. Såvida inte allas våran favoritkund Rolf dyker upp, och visst gör han det. Klockslaget vid denna händelse bedöms vara ungefär 11:45, lunchtid.

"Nämen, är det inte lilla söta Mathias som jobbar idag?"
Ehh, tjena.
"Hur mår du idag? Jag har ju gått och blivit sjuk. Förkyld!"
Jodå, jag mår väl bra. Lite trött kanske!
"Ja, jo, det brukar ju vara så."
"Är det någon som kommenterat din frisyr idag då? Det är jättesnyggt när du har det lite tillruffsat sådär."
Uhm, nä. Jag vet inte ens vad du menar, jag har inte gjort något med håret.
"Det behöver du inte, Mathias."

Ett litet utdrag från konversationen. Tycka vad man tycka vill om denna man, men en legend, det är han.

Tiden går, jag känner mig alltmer sliten. En extrem trötthet börjar kännas vid.

Klockan närmar sig 17.30, det är snart dags för hemgång. Jag känner hur mina krafter sakta men säkert kommer tillbaka. Efter en tuff arbetsdag är det äntligen dags att njuta av lite välbehövlig fritid. Underbart!

Väl hemma inser jag att kvällen blir stressig. Jag har ett tufft schema framför mig, men med god vilja och bra planering har mina hinder en tendens till att bli nästan alltför lättöverkomliga.

19:30-20:30 - Fotbollsträning
20:40-20:50 - Bärhjälp
21:00-22:00 - Bowling
22:00-23:30 - Förfest

Förfest

På tom mage, mycket på grund av tidsbrist och stress, inleds kvällen med en öl. Underbart med en bärs tycker många, framförallt minuterna efter en kämpig, svettig träning. Extremt vidrigt, anser jag. Jag grubblar vidare över detta fenomen, samtidigt som jag tar mig ännu en öl.

Jag börjar röra mig ner mot bowlinghallen, taggad som få. Mitt motstånd för dagen, Martin Wikström och Jonathan Åhlberg har redan anlänt. 20:55, 5 minuter kvar, jag glider in på toaletten där jag möts av ett fotografi på ett för mig välkänt ansikte. Jag kan dock inte riktigt placera mannen i fråga, men konstaterar att han är otroligt snygg. Samtidigt känner jag ett visst behov av att urinera, och förtränger därför dessa tankar. Jag måste pissa.

När jag nu ska tvätta händerna, möts jag än en gång av samma man. Skäggväxten är perfekt, ögonen så otroligt vackert blå, håret ligger helt perfekt över pannan, med ett leende så oskyldigt. Det är nu det slår mig att fotografiet i själva verket är en spegel. Vilken välvårdad man jag är!

Kvällen fortsätter med ännu en öl, bowlingen har precis dragit igång och min serie är mästerlig. Till skillnad från mina antagonister uppvisar jag en känsla jag aldrig tidigare haft. Jag vinner Serie 1 med en enastående överlägsenhet.

Serie 2 går tyngre, och de båda kommer ikapp, går till och med förbi. Hela mitt självförtroende jag byggt upp så fint under dagen är nu helt förstört. Vad ska jag ta mig till?

Den bäst fungerande medicinen för detta är att helt enkelt aldrig ge upp, varför jag inleder den tredje och sista serien med två strikes. Med ett psyke som mitt kan den mentala biten ALDRIG gå fel. I och med detta är min tillit till mig själv bättre än någon gång tidigare under dagen.

Bowlingen är slut, jag njuter av den sista slurpen öl innan vi lämnar platsen. Trots den tunga förlusten är det fantastiskt hur Jonathan fortfarande har lust att skjutsa hem Martin till hans hus, mig till Isabelle. Jag har bara beröm att ge till den grabben, stora ogenomträngliga buskar för mig är som en liten grästuva för honom.

Väl på plats hos Isabelle drar den riktiga förfesten igång. Med hög musik och flickor på gott humör kan inget gå fel, trodde jag. I början var allt som det ska, vi hade kul tillsammans, tjejerna och jag. Mycket tack vare min härliga sinnesstämning, men samtidigt också ett alkoholintag inom normala gränser.

Allt gick dock i kras när övriga pojkar tog sig friheten att våldgästa huset, skrikandes i mun på varandra. Sovande föräldrar vaknade, Isabelle blev irriterad och ingenting gick rätt till. Vi blev utslängda, inte mer än rätt, men ändock beklagligt att det ska behöva bli såhär. Som största anledning till denna händelse väljer jag att peka ut Robin Hansson Westerlund och Richard Linder. Dessa gossar har ingen förmåga till ett normalt beteende, och visar ingen respekt till sina medmänniskor.

Förfestens slut var därmed ett faktum. Tilt. Game Over. Insert Coin.

Del 2, Rickards krubb och nubb - The real deal, kommer senare under veckan, men med fredag kväll som deadline.

Over and out, Mathe - Pojken som använder sig av ett kritiskt tänkande

Här ska vårstädas - och ersättas med nytt.

Det är med en oerhörd glädje jag, Mathé, meddelar att mitt bloggande återigen har tagit fart. Det var ett alldeles för bra tag sedan mitt senaste inlägg, men man kan summera hela situationen med hjälp av namnet på en inte alltför främmande film - Sagan om Konungens återkomst.

Likt en blixt ur klar himmel är jag mot all förmodan tillbaka där jag egentligen hör hemma, nämligen bloggvärlden.

Som en del av denna pånyttfödelse kommer sidan få en helt ny layout, ett mer aktivt skrivande och eventuellt även ett nytt tema. Med andra ord - en rekonstruktion utan dess like.

Over and out, Mathé - Pojken som besitter en hel del revoulutionära tankegångar